Tomma papper mellan far och dotter.

Jag rabblade upp alla ord jag kunde i huvudet.
Men jag insåg till slut att inget av de kunde beskriva
hur det kändes att bli så djupt sårad, och sviken.
När hjärtat inte är något annat än överflödigt.
Och bara känns som en pulserande äcklig blodklump.

För är det inte precis det mitt hjärta är,
när ingen ändå vill ha det?

Tårarna tryckte under mina ögonlock och jag hade
inget annat val än att låta dem långsamt göra mina kinder våta
och befläcka mina kläder.
Ett tag kunde jag nästan ha svurit på att tårarna brände sönder mina kinder.
Brände sönder hela mig och tog sönder mig bit för bit i takt med att tårarna bara rann.

Det gick fel, precis som alla dagar.
Eller nej, ingenting gick egentligen fel.
Det var jag som var fel.
Jag var den överflödiga pusselbiten som inte passade in någonstans.

Hennes överdrivet höga skrik gjorde ont, även om hon var inlåst på toaletten.
Jag visste att hon skrek så högt endast för att jag skulle höra

"Jag kommer inte ut förrän April är borta!"

Hon bara drev med mig, mentalt, för att på något sätt få mig ur bilden.
Det värsta var att hon var påväg att lyckas.
Men det var jobbigt att tvingas bo såhär med mina undertryckta rädslor.
Det här är det jag kommer hem till varje dag.
Det här ska föreställa mitt skydd.
Mitt hem.

Jag drog händerna igenom mitt långa mörka hår och tittade upp i taket.
Hela mitt rum var släckt så det enda som syntes var de självlysnade
stjärnorna som var klistrade i taket.

Varför gjorde han såhär?
Jag är ju trots allt hans första barn.
Men jag kan inte lägga all skuld på honom.
Det märks så tydligt att han försöker vara stark.
Fast det gör ont att tänka på honom och allt som har hänt.
Hur kunde jag förlåta en människa som har tagit ifrån all min tro och all respekt jag hade för honom?
Ska inte han vara min förebild, vara den som säger åt mig att hålla mig ifrån pojkar
och få mig att tro att jag klarar mig i livet utan stödhjul på min cykel?
Fast om jag skulle ge honom min respekt så skulle den inte vara något annat än ett skal med ett tomt inre.

Varför tvingar han sig själv att välja sida?
Och varför väljer han då fel sida?
Jag skulle ge vad som helst för att göra honom stark.
För hur ska han kunna bära upp hela våran 'familj' när han inte ens kan bära upp sig själv?

Jag vill att han ska kunna försvara mig och slå dendär bitchen på käften och
be henne att försvinna tillbaka till det helvete hon kom ifrån.
Hon hatade mig, och det var så brutalt. För vad hade jag någonsin gjort henne?

Jag hatar verkligen känslan av att vara svag. Jag vill bara att pappa ska se att jag är stark.
Då kanske han också kan bli det. Vi båda kan inte vara svaga.
Ibland kan jag erkänna för mig själv att jag är rädd för att tänka på honom.
Fast egentligen är jag rädd för att jag ska börja hata honom.

Det tystnade i hallen. Han verkar ha lugnat ner henne.
Antingen det eller så får jag snart reda på att jag måste åka hem till mamma.

Sakerna som vanligen brukar skydda mig kunde inte skydda mig längre.
Mitt täcke skyddade inte mig ifrån kylan.
Min kudde skyddande inte mitt huvud ifrån mina tankar.

Självfallet hatade jag inte min pappa.
Det är bara det att ibland tar mina känslor över mina tankar.
Jag tvingar mig själv att inte hata honom.

Någon dag ska jag fråga honom en fråga.
Fast inte förrän jag klarar av att höra svaret, och det är definitivt inte nu.
Inte nu när jag inte är en hel människa.
En vacker dag kommer jag att vara en hel och lycklig människa.
Då ska jag fråga honom varför han inte lämnar henne för mig.
Varför släpper han in henne i hans liv?
Jag kommer antagligen aldrig förstå varför han låter någon som var ett hot stanna kvar.
Kanske var han rädd för att vara ensam?
Kanske var han bara rent självisk?
Fast det jag undrar mest är om han ens vet om vad han har gjort.
Vet han om att han kanske har förstört allt för oss?

Stjärnorna i taket lyste inte lika starkt längre.
Fanns det någonting som var starkt längre?

Om man skrev ner varje relation på denna jord på ett papper.
Om alla relationer kunde skrivas ner i ord.

Då skulle vårat papper vara tomt..